Livsnjutning med småbarnsgos

Det blev inget hasande i mysbyxor. Det blev istället en trevlig stund med "barnbarnet". När E kom så la hans pappa honom i vagnen för han hade somnat i bilen.

Marcus körde för han hade jobb som var tvunget att göras idag.

Efter en liten stund tänkte jag att jag kunde ju gå bort med E till cafét för jag hade ett paket som var tvunget att skickas.

Det var gott väder och det var skönt att promenera.

Efter lite omständigt portosnack så gick vi upp på skolgården för att kanske träffa på Magda. Efter ca 30 minuter i solen dök hon upp på väg till matsalen. Lite sur blev hon att E sov. Men hon klappade kinden.

När vi sedan gick hemåt började han röra sig i vagnen och plötsligt vaknar han. Förvånad kan man minst kalla uttrycket som han hade i ansiktet.

Tror bestämt han blev vrålhungrig i samma ögonblick som han vaknade. Han är precis som sin farfar och pappa. Magen dikterar livet.

Så med E på ena armen (ajajaj) och vagnen i den andra skyndade jag mig hem så snabbt som mina högklackade stövlar tillät.

Hann värma hans medhavda burk någon minut och plötsligt dör micron. Gissa om jag blev svettig. Skrikande, hungig unge är inget jag är van vid längre.

Till råga på köpet blir han illröd i ansiktet och skriker för full hals. Inser att lilleman har ont i sin mage. Hur kul är det då att Lotta tvingar i honom mat. Så vi pausar.

Efter ett tag försöker jag igen med lite mat men då fick det bli kokt vatten och gröt som E hade med i sin väska. Inte många skedar han fick i sig innan han blir lika högröd i ansiktet.

Stackars unge.
Sitta där och bli matade och ha så ont i magen. Inte kunna tala om att:

-Du jag är stenhård i magen men det kommer inget. Sluta och stoppa mer mat i mig.


Lika varm som jag blev lika trött blev E. Det tar på krafterna att vara arg. Så vi satte oss i soffan. Med E liggande på mage på min mage undertiden jag masserar hans rygg var nog väldigt gott. Vi njöt båda två.

När det är som allra gosigast och vi båda två håller på att somna hör jag hur ytterdörren öppnas och Marcus kommer in.

Tänk vad tiden gick snabbt.

Kände det så skönt att han i alla fall hade vänt och var glad innan pappa kom.

Nu blir det till att vila en stund. Armarna och axlarna värker. Huvudet bankar och fötterna gör ont. Men i mitt hjärta jublar jag av kärlek och värme till lille E.