måndag 19 mars 2012

I`m back

Det var en otroligt jobbig helg. Det gick så långt att jag kände att jag inte orkade mer. Höll på att gå sönder.

Så jag tog min plånbok och övergav hemmet. Efter ett tag insåg jag att jag inte hade någon att köra till. Ingen jag ville dela allt detta elände med. Vart skulle jag ta vägen?

Jag körde en runda planlöst och sedan bestämde jag mig för att gå på bio. Under tiden jag sitter på bion har gubben kört runt och letat. Efter en stund hade det sjunkit in för både honom och ungarna. Jag fick riktigt dåligt samvete när jag insåg hur orolig han och ungarna hade varit för mig.

Vi fick till sist en bra pratstund och vi bestämde oss för att bli bättre människor. Framförallt gubben och jag. Båda två måste vi lära oss att respektera den andra. Och gubben fick mig till att lova att jag ska tänka mer på mig själv innan det brakar loss ordentligt. Får erkänna att jag stoppar undan massor och tillslut brister det.


Idag har jag haft en "On-the-road"-dag. Provtagning, Kaféträff med Attention, tandläkaren med Max och sedan in till stan för att köpa badbyxor till Max. De ska ha bad på gympan. Han fick lite mer kassar med sig hem också. Grabben behöver kläder för han växer så det knakar. När jag kommer hem har gubben börjat med maten. Han hade fastnat för receptet som jag lagt fram.

1 kg köttfärs
1 gul lök
2 ägg
2 krm torkad timjan
4 msk skorpmjöl
1 tsk salt
2 krm vitpeppar

Skala och finhacka löken.
Bryn  löken och låt den svalna.
Blanda lök, köttfärs, timjan  och ägg till en lös smet.
Tillsätt skorpmjöl till rätt konsistens och krydda.
Rulla köttbullar och stek.

Servera med stekt potatis och sallad.

8 kommentarer:

  1. Ja jag sms att du gärna fick komma hit...om du vågade pga min feber. Men du hade ju inte luren med dig så jag kunde sms så mkt jag ville ;)

    M2 var jätteorolig och vi messade en hel del under kvällen.
    Vad såg du för film? Kunde du koncentrera dig på den?
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fiende att dö för. Peter Dahle-film. Tysk, engelsk, svensk expedition till norr under september 1939. Jag kunde faktiskt det. Inte kunde jag tro att gubben körde runt halva Skåne o letade. Fick dåligt samvete. Men vi behövde alla fem tänka och sedan mötas utan vrede.

      Radera
  2. Skickar en kram!
    Hoppas du mår bättre nu...
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det gör jag. Känner en ro i mitt hjärta. Många stenar som släppte. Många saker som diskuterades. Hoppas vi nu kan stå enade som föräldrar. Tack för din omtanke.

      Radera
  3. Förstår att det blev jobbigt och dramatiskt för både dig och familjen, men kanske behövdes det en "väckarklocka"...? Var rädd om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, helt klart var en väckarklocka rätt i tid. Men nu måste väckarklockan kommas ihåg och inte låta allt återgå till hur det var. Men vanor är svåra att bryta. Tack och kram.

      Radera
  4. Det där brytet behövs i "vanliga" familjer lite nu och då så i en alldeles underbart ovanlig familj får det kanske ske lite oftare?
    Tycker inte du ska ha dåligt samvete för att han letade - det visar ju faktiskt att ngt gått in, att de förstod allvaret i det.

    Ni är udda, ovanliga, vilsna, sammanbundna, fladdriga, kärleksfulla och ALLDELES underbara...var och en på sitt eget speciella sätt! <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är fantastisk! Tack för dina varma ord. Precis så är vi nog även om de flesta av oss anser sig vara fullt "normala" och vanliga.
      Tror jag ska börja planera för lite bryt innan det blir på detta sättet igen.
      Kramar i massor.

      Radera