Tillhörighet

Jag har aldrig varit den som varit en del i gruppen.

Inte i skolan.

Inte i vänkretsen.

Inte i församlingen.

Och igår slog det mig att jag efter snart 12 år på samma jobb inte är en del av arbetsplats.

Varför är det så?

Jag är inte typen som drar mig undan precis. Jag är den öppna, sociala, och trevliga. Den som alltid ställer upp. Den som villigt ger av sig själv.

Men varför blir jag aldrig en del av gruppen? Hur kan det komma sig att jag kan sitta vid mitt skrivbord under 8 timmar och ingen tilltalar mig? Ingen frågar mig om jag vill ha kaffe? Ingen frågar om jag vill vara med och beställa mat? Varför? Utstrålar jag något som får folk att dra sig undan? Säger jag något som får dem att inte vilja ha mig med? Vad gör jag för fel?

Det är inte så att jag sörjer över att inte vara en del av någon gemenskap. Jag klarar mig bra själv. Men visst vill jag också "höra till". Visst vill jag också vara en del av en gemenskap. Men jag kommer aldrig in. Jag blir aldrig den självklara delen av en grupp. Den som man saknar om hon inte dyker upp.

Jag lovar jag hade kunnat försvinna från jordens yta utan att någon reagerat. Ingen hade brytt sig. Jo, kanske min egen familj. Inte min genmassafamilj för de hade inte märkt det men den andra familjen. När maten inte stod på bordet och tvätten inte blev tvättad då hade familjen saknat mig. Men inte annars.