Åh!!

Ibland kan hjärtat brista av kärlek.

Maja har sedan några år tillbaka en kontaktfamilj som hon åker till varannan helg. Hon blir hämtad runt lunch på lördagen och kommer hem igen kring 19 på söndagen.

Maja behöver verkligen denna ledigheten. Hon behöver vila från sitt kontrollerande av familjen. Hon behöver få lugn och ro runt omkring sig och framför allt behöver hon få vara i centrum. Slippa alla måsten. Bara vara.

Under dessa åren har det även bildats ett bad mellan "mamma" och mig. Jag ser mig idag som mer än en vän till henne. Tror faktiskt att det är ömsesidigt. Nej, jag vet att det är ömsesidigt.

Vi kan prata med varandra om allt. Vi delar värderingar, i det mesta, som är de samma. Vi kan stötta varandra när det är jobbigt. För alla människor har det jobbigt och för vissa är kriserna värre och djupare.

När jag och Maja satt och pratade om skola så kom vi in på internat. Förtvivlat utbrister då Maja:

- Jag kan inte bo på internat för då får jag bara träffa er varannan helg.
-Hur menar du? frågar jag. Du kan komma hem varje helg om du vill.
- Varannan helg ska jag ju vara hos Anna och då träffar jag ju inte er.


Underbara, fantastiska Maja. Det var för henne så självklart att hon skulle åka till Anna och Anders. Jag ville inte säga till henne att snart kommer socialen tycka att hon är för stor. Att hon inte längre behöver en kontaktfamilj.

Det de inte förstår där de sitter i sitt kommunkontor och bestämmer över insatser är att det handlar om människor. Människor med känslor som utvecklar band till varandra. Band som absolut inte bryts bara för att man kommer upp till en viss ålder. Att behov inte har någon åldersgräns. Att Majas problem inte kommer att växa bort och automatiskt försvinna bara för att hon fyller 16, 17 eller 18. Hon kommer att leva med sina bekymmer hela sitt liv. Och hon kommer att behöva stöd, struktur och framför allt kärlek hela sitt vuxna liv.

Men jag vet att oavsett om det finns en insats från kommunen eller inte så kommer älskade, fantastiska och underbara Anna och Anders alltid ha en plats i våra hjärtan.