Framsteg

Vågar knappt skriva det men jag måste. Det bubblar så inom mig.
Varje gång jag är positiv och ser framåt så sparkas benen undan och vi går tre steg bakåt. Men nu känns det så bra att jag måste.

Igår var jag och Magda på bup och det var det absolut bästa mötet på bup som jag någonsin haft. Både jag och Magda men framförallt jag var så glada när vi kom ut.

Jag kände att jag fick göra min röst hörd. Jag kände det som ett samarbete inte som att jag var tvungen att sitta i försvarsställning.

Att äntligen få gehör och trots att dr inte bekräftade muntligt så visade hon genom sitt kroppsspråk och ständiga nickande att mina misstankar om Aspergers eller något inom autism är en mer korrekt diagnos än adhd.

Magda är satt i väntekö och som jag vet, vilket de bekräftade på bup, så är kön lång. Magda är heller inget akutfall så det kan ta sin lilla tid innan utredningen kommer igång. Men dr pratade om att ha ett möte med skola, bup, kommunen osv redan i september så väldigt långt in i framtiden tror jag inte utredningen ligger.

Det pratades om kontakt med arbetsterapeut. Något jag efterfrågat i snart 10 år.

Det pratades om bolltäcke och hjälpmedel. Fick bland annat tips om en kudde med inbyggd högtalare. Så en sådan, Sound-Asleep, har jag klickat hem. Magda kan inte sova utan tv:n på och det innebär att hennes hjärna aldrig får vila från bruset. Med denna kudden kan vi kanske istället gå över till lite rogivande musik som lugnar ner och ger henne en bättre sömn.

Det pratades om ändrad medicinering som kanske kan ge bättre effekt om nu Magda har en annan diagnos än bara adhd.

För att klara annan medicinering måste Magda lära sig svälja tabletter och där har jag en idé. Har fått information om en svensk uppfinning, Medcoat, som gör det enklare att svälja tabletter. Så i morgon inhandlar jag sådan och sedan börjar vi träna.

Idag i skolan fick jag ett väldigt givande samtal först med Magdas fröken som precis som jag var orolig över att Magda inte får lov att visa all den intelligens hon har inom sig. Att hennes problem hindrar henne från att verkligen prestera det hon faktiskt skulle kunna.

Vi pratade om högstadiet som kommer allt närmare. Om betygskriterier. Om hjälpmedel. Om framtiden. Om Magda.

Idag ska jag försöka ringa till kommunens logoped för en språkutredning för både bup och skola tyckte det var en toppenidé. Eller så blir det mailkontakt.
Det är inte rätt att Magda hela tiden ska misslyckas för hon har problem med att förstå ord eller uttryck. Säger man det på ett annat sätt med ord hon förstår så är det inga problem. I vissa lägen får man inte formulera om sig. Är detta rätt i Magdas situation? Med rätt kunskap om hennes svagheter kan man ta hänsyn till hennes okunskap och på så sätt ge henne möjligheten att visa att hon kan.

Allt för att Magda ska få rätt hjälp. Att Magda ska kunna växa.

Det handlar inte om att sätta stämpel. Det handlar om att hitta sina svagheter. Lära sig förstå sina svagheter och kunna fokusera på de starka sidorna. Växa genom sin kunskap och bli en stark individ.

Just nu känns det otroligt bra. Hoppas jag får stanna här några dagar nu.