torsdag 17 maj 2012

Sönder


Tjejerna skulle ha för några år sedan ha ljusstakar med sig till skolan för att tända ljus under morgonsamlingen. Partylite sålde då, eftersom det var vinter, söta ljushållare med snögubbar. Inga tomtar så de accepterade jag. Var lite rädd att de skulle gå sönder med alla små detaljer men tjejerna var väldigt försiktiga.

När stakarna kom hem från skolan ville de ha dem framme lite och det fick de. Men när jag skulle plocka undan dem så hade gubben kastat deras paket. Därför vågade jag inte stoppa ner dem utan de har fått stå på micron under flera år.

Jag har vaktat dem som en hök. Vet ju hur min familj är. Så gissa om jag blev ledsen när jag kom hem från Stockholm och upptäcker att någon slagit av fågelns ena vinge. Men INGEN har gjort det.
Jag har lite svårt att förstå resonemanget:

- Jag kanske har gjort det men då har jag inte vetat om att jag gjort det. 


De orden säger gubben ofta.

Som när han går in i ett rum och trampar på sakerna på golvet.

- Du ser väl att det ligger saker på golvet.
- Jag glor väl inte på golvet när jag går.
- Du måste väl ha vidvinkelsyn och se saker som ligger framför dig?
- Nej.


Kan inte förstå det.

Ytterligare en sak som är sönder. Nu är jag faktiskt trött på detta. Först slår Magda sönder fatet till min kopp som jag haft i 41 år och nu detta.

Varför kan jag aldrig få ha något fint och helt i mitt hem?

3 kommentarer:

  1. Morr morr morr. Dumma dumma. Tråkigt och för jä...ligt när folk inte står upp för vad de gjort. Men oftast är det för att de inte vill vara den som gjort en ledsen. Och inte står ut med skammen. Synd att de inte förstår att den skammen är värre att bära på, än att få sagt förlåt och kunna gå vidare med ett något lättare hjärta. Då blir det kanske ett raseriutbrott istället. För det lättade ju lite förra gången, eller hur?!?!?! Dum cirkel att vara i och svår att bryta. Men det går. Undan för undan. Be dem läsa kommentaren här. Kanske kanske sätter igång en tanke. Och kanske inte. (ibland ser man ju inte vad man gjort av bara farten...)
    Skickar en kram till dig för att du inte ska vara utan dina vingar i alla fall. För du ger mig mycket värme. Och saker är saker. Vi vill gärna ha dem hela och blir ledsna när vi inte får. Men det är bara saker. Du får inte med dig dem när du dör.
    Kram/Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det bara saker men jag blir ledsen ändå. När man försöker få sitt hem att se okej ut och det hela tiden raseras då blir man ledsen. Jag lägger ner tid och ork för att inte tala om pengar för att få det fint. Att då det tas sönder gör mig så ledsen. Det känns inte som tacksamhet över allt jag lägger ner eller respekt heller för den delen.

      Men det är som sagt bara saker och jag blir faktiskt mer arg över att man inte står upp för det man gjort. Ärlighet är en av de viktigaste egenskaperna. Kan man inte lita på sin familj då är det illa. De vet att jag blir argare över lögnen än över saken. Visst blir jag ledsen och upprörd men det är bara materiellt.

      Men det kan faktiskt också var så som gubben säger. Han ser inte saker. Bara för att jag registrerar saker när jag går igenom eller in i ett rum så betyder det inte att han gör det. Blir allt mer förundrad över hur hjärnan fungerar.

      Tack Tina. <3 Det skänker mig glädje att mina ord kan vara till hjälp eller intresse för dig.

      Kram

      Radera
  2. Förstår dig helt och hållet! Kram!

    SvaraRadera