Vågade

När jag körde Magda till skolan idag berättade hon ganska stolt att hon igår hade pratat med en "främling".

- Vad bra. När var det? undrade jag.
- När jag följde Wilma till "affären där nere".
- Vad ville främlingen då?
- Han frågade var bageriet låg.
- Vad svarade du då?
- Att jag inte visste. 
- Men bageriet det är samma sak som caféet.
- Men det kunde han väl ha sagt.


Att inte riktigt förstå ger ibland även andra problem. Nu hittade "främlingen" dit han skulle för Magda berättade att när hon stod i "affären där nere" som också är café och bageri kom mannen in i affären.

Det är en tuff vardag när orden måste sägas på ett visst sätt. När innebörden i ett ord inte kan automatiskt kopplas till andra ord.

Magda kunde inte dra kopplingen till att bageri det är där man bakar och bakar gör man på caféet och caféet är "affären där nere".

Vi har två affärer i byn. Sett från vårt hus måste man gå uppför en backe för att komma till den ena affären därför kallar Magda den för "affären där uppe". Därför har den andra automatiskt kallats för "den där nere". Det hjälper inte hur många gånger vi kallar den för caféet eller för dess riktiga namn. Hon kommer inte ihåg utan måste bekräfta med:

- Är det affären där uppe?

Det var ett stort steg för Magda att våga svara mannen. Tror hon hade trygghet i att Wilma var med henne. Själv hade hon snabbt gått vidare med blicken i marken och paniken i bröstet.