När det blev aktuellt med gymnasieval för Max så fick jag ett tips om Karolinaskolan i Höör. Det är en skola som specialiserat sig för personer med adhd och andra npf-diagnoser.
Jag, Syo-Lotta, Max och hans dåvarande flickvän åkte dit på studiebesök.
Det var väldigt intressant och jag fastnade för skolan. I min värld hade det varit perfekt men så tyckte inte Max. Dels var han inte intresserad av inriktningen trädgård och sedan tänkte han inte lära sig att tvätta sina kläder.
Karolinaskolan är så mycket mer än en gymnasieskola. Det är ett internat som ska lära ungdomarna att ta steget till ett vuxenliv. De får lära sig ansvar. Sköta ett hushåll. Ta hand om sina tillhörigheter. Till och med fritiden är till vissa delar strukturerad.
Max valde istället att gå några mil hemifrån i en vanlig gymnasieskola på industriprogrammet med inriktning svets. Ett klokt och bra val visade det sig. Han har handlag för svetsning precis som sin pappa.
När jag var på NPF-Forum stannade jag till i Fogdaröds monter och pratade med dem. Jag har ju en unge till som behöver ännu mer stöd i sin framtid.
Jag fick med mig olika broschyrer hem och jag har läst dem för Magda. Vi har pratat om de olika alternativen som finns.
Hon har vårdat broschyrerna och kommit med dem flera gånger till mig och bett mig förklara och läsa.
När nu Maja och jag suttit och bläddrat i Framtidsvalet har Magda lyssnat.
Så i morse visade jag henne att Karolinaskolan faktiskt också var med i katalogen. Nyfiket tittade hon. Igen pratade vi om vad skolan har att erbjuda och hon verkar faktiskt positiv.
Det är lång tid dit än men en vacker dag är det dags för Magda att också börja gymnasiet. För hennes del känner jag att det är särskilt viktigt att det blir rätt.
Som jag känner det idag så känns Karolinaskolan helt rätt för henne. Den lilla skolan med fokus på varje individ. Personer som förstår. Struktur, schema, vuxen personal som finns till hands hela tiden. Och sedan den stora och viktigaste biten. Distansen till mamma och Maja. Tvånget att själv våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar