Duktig gubbe

För tre år sedan, tiden går fort, upptäckte gubben att trädgårdssoffans sits hade ruttnat. Inte konstigt eftersom den står ute året om. För tung för mig att ställa undan och gubben "Ska bara. Jag gör det sen".

Redan då sa gubben att gjutjärnssidorna och ryggpartiet skulle han spara och göra ny soffa. Javisst, tyckte jag. Kanske billigare än att köpa ny. Soffan är förövrigt en födelsedagspresent från mina föräldrar till gubben när han fyllde 30. Så den höll i nästan 10 år i alla fall.

Förra året satt han och spånade och började mäta och räkna. Han är noggrann och vill gärna fundera ordentligt över hur han ska göra saker och ting.

Men nu står soffan intill carporten. Skön att sitta i och jag har redan invigt den med kaffe och bok i solen. Ska nog leta upp något snyggt att sätta bredvid. Kanske ett litet järnbord eller något litet pelarträd i en stor spann. Känns lite meningslöst att "piffa" för jag lär hitta bordet kastat på gräsmattan och trädet knäckt. Men jag vägrar ge upp. Jag ska vinna.

Om du tittar under och runt soffan så har det eländiga ogräset tagit sig igenom gruset. Trots att gubben la extra tjockt lager efter han hade rensat bort allt ogräs. Suck. Gubben har redan kört en omgång med ogräsättika och en med gasoltuben. Nu köpte han något gift i affären som han ska spruta på. Sådant gillar inte jag men eftersom jag inte orkar rensa ogräset så får gubben göra som han vill. Människans kamp mot naturen fortsätter.