Nu var det dags igen

Efter flera dagars slarv mediciner och rutiner upp åt väggarna är det nu dags igen för total kaos.

Jag önskar jag kunde skriva hur skönt det är att ha familjen hemma men jag vill inte ljuga. De dagar som många av er ser fram emot är för mig avskräckande. Helger, lov och semester. Perioder av bråk och krig.

Rutinerna ruckas eftersom man sover någon timme mer. Frukosten blir senare och därför kommer medicinen i kroppen timmar försent. Sedan rullar det på.

Idag orkade jag inte lyssna på gubbens resonemang.

 -Magda har ätit upp sina chips så då ska jag äta av Maja. Men hon vägrar bjuda mig. 
- Det är hennes påse. Hon bestämmer. Vill hon inte bjuda så. 

Glad över att Maja som alltid ställer upp och bjuder sagt  nej.

-Magda äter alltid av mitt när jag har något.
- Men, varför ska du då äta upp Majas? Hon brukar väl aldrig ta av ditt.
- Nej, men Magda äter upp mitt.
- Hur straffar du Magda genom att äta upp Majas chips?


Här spårade det ur. Jag orkar inte resonera med en 43-åring som fastnar i en 2-årings resonemang.

Förstår inte hur man kan legitimera att det är okej att stjäla någon annans cykel för man har fått sin egen stulen. Hur straffar man tjuven då? Man gör bara någon annan ledsen. Någon som är helt oskyldig.

Jag orkade inte utan satte mig i bilen och väntade på Maja. Orkade inte lyssna på honom. Orkade inte fyllas med mer negativt.

Efter en timme ringer han och säger.

- Kom hem. Nu har medicinen börjat verka.

Han är medveten om att medicinen gör så enormt stor skillnad. De som är emot medicinering vid adhd skulle ha min familj ett tag. De skulle försöka föra ett vuxet logiskt samtal med min man.

Tänk att en liten piller kan göra så stor skillnad.

När vi kommer hem så är han 43 år och mycket logisk i sitt tankesätt. Självklart äter han inte upp Majas chips för att straffa Magda och givetvis har Maja rätten att bestämma om hon vill bjuda eller inte.

Total skillnad från tidigare idag. Som natt och dag.