Det som skulle bli en trevlig middag med tjejgänget blev något helt annat. Kan få snabba vändningar när man har att göra med personer med NPF-diagnoser.
Förutom vi var restaurangen bokad av 150 personer från FUB. Inget ont om dem för de gjorde inte oss en fluga för när. Däremot killen som spelade och sjöng. Jag lovar, stackars Kim hoppade flera meter upp i taket när killen drog igång. Jenny hade inte landat när vi hade ätit färdigt. Stackare. Tror personalen insåg sitt misstag när de såg reaktionerna från flera av oss. De kunde nog inte missa fingrarna i Kims öron. Men de fann sig snabbt.
Hastigt dukades långbord i baren. Förutom ursäkter bjöd de också på chokladpraliner och kaffe. Så det blev ett litet äventyr.
Tänk så enklare det hade varit med bättre planering men framförallt det som jag tycker är så viktigt nämligen förståelse och samtal. Hade vår grupp blivit informerade om musiken, talen och allsången hade vi kunna informerat om att det kanske skulle bli problem för.dem som är ljudkänsliga.
Nu löstes det smidigt i alla fall men visar på att vi människor måste bli bättre på kommunikation.
Maten då? Nja, jag är kanske lite kräsen. Men jag åt upp.
Nu är det God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar