Igår var gubben hos en bekant som har egen firma. Med sig hem hade han haft lite reklamprylar. Så i morse säger han:
- Bara så du vet så gav jag Magda en reklamtändare igår.
- Va? Hörde jag rätt?
- Tänkte lika bra jag säger det. Man vet ju aldrig vad hon får för sig.
Stum av förvåning säger jag inget. Det är inte lönt. Men hur ända in i ***** tänkte han?
Han måste ju ha tänkt eftersom han varnar mig för att han har gett henne tändaren. "Bara så du vet" ??????
När man har ett impulsivt barn/ungdom som inte tänker igenom sina handlingar. Som alltid ställer till med kaos. Ger man då den ungen en tändare?
Till och med Maja reagerade.
- Jag sa till pappa flera gånger men han lyssnade inte. Vad tänker han med?
Stolt som en tupp visar Magda upp sin tändare.
Visst är jag glad att hon vågar tända den för det är en sak som hon tidigare varit livrädd för men jag kan inte glädjas åt detta framsteget.
Jag är orolig för att hon ska starta en eld någonstans. Inte så att jag tror att hon med vilje skulle elda upp något. Magda är inte elak. Utan mer att hon "råkar" eller blir lockad/uppmanad av andra.
När det var dags att åka till skolan ville jag att hon lämnade tändaren på bänken så att jag kunde se att den inte följde med till skolan.
Usch! Ytterligare en sak att kontrollera och ha i åtanke.
Hade Magda varit som en "vanlig" snart 13-åring hade jag troligtvis ändå varit orolig men nu känns det otroligt jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar