Förståelse?

Vilken dramatisk återgång till verkligheten det blev för mig igår.

Först sitta på en heldagsföreläsning om kvinnor/tjejer med adhd och sedan kastas in i verkligheten när jag kommer innanför dörren.

Varför vill gubben alltid ge mig dåligt samvete för att jag har varit borta?

Ungarna är glada över att jag är hemma och jag får kramar och glada miner. Men gubben börjar direkt att gapa om att ungarna inte gör något. De är bortskämda och lata. Det är bara han som gör något och de kan inte ens ordna mat. Till och med det ska han behöva fixa. Sedan var det Majas fel att han hade fått fel snus i affären. ???? Hur? Jo, gubben handlade men Maja plockade ner i kassen. Då skulle hon sett att det var portionssnus och inte lössnus.

Suck!!!

- De är så jävla lata de kan inte ens städa sina rum. De bara sitter på rövarna hela dagen och skiter i allt annat. Jag bara jobbar och jobbar och de visar ingen tacksamhet alls.


Suck!!!

-Du bara skämmer bort dem och köper saker till dem. De skulle inte ens få mat att äta. Arbetar man inte så får man ingen mat.


Skämma bort? Jag hade köpt några gåvor med mig hem. Max fick en t-shirt och ett skärp. Maja fick en sommarklänning, halsband och armband. Magda fick shorts, t-shirt och örhängen. Gubben fick en t-shirt.

- De skulle inte få ett skit. De har inte gjort sig förtjänta av något och skulle inte få något heller.


Ungarna lämnade tillbaka sina presenter och lämnade rummet. Jag förstår dem. Jag blev också ledsen. Inte var detta det välkomnande som jag hade velat få. Men jag ser ett mönster i det.

Gubben gör på samma sätt varje gång jag varit iväg. Jag ser också att han, som verkligen skulle förstå deras problem eftersom han själv har samma diagnos, inte har förståelse alls.

- Jag fick fan hjälpa till hemma annars fick jag gå hungrig eller så fick jag stryk.
- Har det gjort dig till en bättre människa? Vad lärde du dig då? Vad lär du dina barn?

I mina tankar ser jag livet gubben levde när vi träffades. Jag ser arbetet jag fick lägga ner på att reda upp hela hans liv med myndigheter, kronofogde osv.

Han som gick ut skolan med usla betyg men förklaringen: dum i huvudet ocdh obildbar.
Han som blev utkastad hemifrån för dom helt enkelt inte orkade mer.
Han som inte fick hyra lägenhet eftersom han misskött sig.
Han som inte klarade/klarar betala räkningar. Inte ens öppna posten.

Jag vet att det är lättare att se andras problem men inte sina egna. Men lite förståelse tycker jag han borde ha för sina barns svårigheter. Hjälpa inte stjälpa.

Att sitta på en föreläsning och höra om problem och svagheter som man har pågrund av sin adhd och sedan komma hem till detta var mer än jag orkade.
Det slutade med att gubben satt för sig själv framför tv:n och gapade och skrek.

När jag hör honom bli riktigt elak mot Magda går jag ner igen och ryter till.

Magda som äntligen sover i sitt rum om hon har tryggheten av lille Rex, lampor tända och tv:n på. Något vi jobbat på länge. Små, små steg.

Till henne skriker han att hon inte ska få ha Rex i sitt rum. Självklart skriker hon tillbaka att han ska hålla käften jävla gubbjävel. Inte konstigt. Jag förstår hennes reaktion. Jag förstår känslorna som bubblar i henne. Rädslan över att ligga själv i sängen. Oron att förlora sin trygghet.

- Vad får du ut av att ställa till med bråk? Tror du att sömnen blir lugnare för Magda? Tycker du att du har visat gott föredöme? Har du ingen som helst förståelse för problemen som faktiskt finns när man har en NPF-diagnos?


- Ja, ja. Låt dem skylla på det hela tiden. "Jag kan inte sova utan lampan tänd för jag har adhd. Jag kan inte städa mitt rum för jag har adhd". 


- Tänk tillbaka till hur du var för 5 år sedan. Tänk tillbaka till hur du var för 10 år sedan. Tänk tillbaka till hur du var för 15 år sedan. Hur har inte du och jag arbetat? Var hade du varit om du och jag inte hade arbetat och jag hade kämpat med dig och dina svagheter?


- Låt dem göra som de vill. Låt dem skylla på adhd hela tiden.


Jag gick. Jag orkade inte. Det går inte att föra ett samtal med en person som det inte går att resonera med. En person som inte kan se och lära. Se och förstå.

I morse när Niklas klockradio stod och spelade i 45 minuter gjorde jag inte det jag gör så gott som varje morgon. Jag knuffade inte till honom så han skulle vakna. Jag lät honom ligga kvar. Min klocka ringde och jag steg upp och väckte Maja. Då vaknade gubben och var irriterad över att jag inte väckt honom.

Han var irriterad men jag svarade inte på hans fråga varför jag inte väckt honom. Ville inte ha livet och bråket. Vet hur det påverkar barnen och hur dålig deras dag sedan kan bli i skolan.

Men när det gått någon timme skickar jag ett sms till gubben:

"Jag väckte dig inte eftersom du igår sa att vi inte har några problem med adhd. Du väljer själv om du vill stiga upp eller inte. Du är vuxen."

Inget svar. Men det hade jag inte väntat mig heller. Han kan gott få fundera.

Tycker verkligen att han borde gå en kurs och lära sig om vad adhd är för jag tror allvarligt att han tillhör de där korkade individerna i vårt samhälle som påstår att adhd inte existerar. Men det är klart. Vissa personer spelar det ingen roll hur mycket fakta eller forskningsresultat man lägger fram. Det avfärdas som felaktigheter.